Mathias fick sin första lön för ett scenjobb när han var tre år. Betalningen var en godisklubba. Han hade lovat sin mor, som spelade många revyer  på Kalmar teater under -70 och -80 talen, och dåvarande revypappan Gunnar Jandén, att han skulle sjunga ”Kiss i sängen och ha det bra” i pausen på revyn. När det var dags för entré hade han ångrat sig. ”Nu har ju farbror Gunnar redan sagt till alla att du ska gå ut på scenen och sjunga, då får du göra det”, försökte mamma Maggan. ”Aldrig i livet” replikerade Mathias. Efter ett antal fruktlösa försök till övertalning tog mamma Maggan till en förhandlingsteknisk fint. ”Du får världens största klubba om du går in på scenen”. Entrén var omedelbar. Efter det har Mathias i många år arbetat för betydligt mindre sockerfyllda gager i en mängd revyer, farser, musikaler och barn- och familjeföreställningar, i Kalmar och på turnéer runt om i landet. Han har arbetat på Byteatern, Kalmar Läns Teater, och tre år som programledare på Sveriges Radio. De senaste sju somrarna har man kunnat hitta honom i skogarna i Vimmerby på Astrid Lindgrens värld där han bland annat gestaltat farfar Mattias, Skalle-Per, och konstapel Klang. Att Mathias första gage nog är att betrakta mer som en muta än som lön var inget som bekymrade honom. För det första var han inte bekant med terminologin och för det andra så är en klubba alltid en klubba. Oavsett hur man får tag i den.